Ett seriöst inlägg
I måndags gick något riktigt snett. Allt började med att jag såg pappa och tappade all lust att äta eller överhuvudtaget se till att jag mår bra. Det resulterade i att jag skippade middan (dålig idé!) och senare blev riktigt yr när vi dansade, eftersom det här knappast är första gången den senaste tiden som jag inte ätit ordentligt.
Hur som helst, jag satte mig i en soffa och fick oturligt nog tid att tänka på hur det är mitt fel att jag mår så dåligt. Det var mitt fel att jag inte åt, det är mitt fel att pappa inte bryr sig, det är mitt fel att jag bryr mig om att pappa inte bryr sig, det är mitt fel att jag mår dåligt överhuvudtaget! ALLT är mitt fel!
Det var iallafall så jag kände det då. Vilket skapade en av de värsta ångestattackerna jag hart varit med om.
Det var FRUKTANSVÄRT! Och det blev inte bättre av att allt hände under kolhusrepet! Hade det inte varit för alla underbara människor som gav mig stöd den kvällen vet inte jag riktigt var jag hade varit idag.
Förmodligen skulle jag ha hållit hus på precis samma ställe där jag faktiskt var idag, nämligen hos kuratorn.
Jag ska kanske vara tacksam för att jag hyperventilerade så mycket att jag knappt kunde stå upp, det hindrade mig från att gå och göra något väldigt dumt!
Jag har oxå fått bekräftat att andra spelregler gäller bland kolhusfolket: De överger dig inte så fort du blir ledsen! Det är helt klar vad jag har varit rädd för och vad jag faktiskt trodde skulle hända, det skulle ju lixom inte vara första gången, men istället fick jag bästa möjliga hjälp!
Och nu har jag tagit upp allt, gått igenom alla händelser och pratat om det med de som behövde veta. Så nu tänker jag lämna det bakom mig och göra mitt bästa för att må bra! =D
Intensivvecka! =D
Jag har precis sett färdigt på det nya avsnittet av Young Justice, som var bra, och ändå är det All Shook Up jag har i tankarna. I morse tänkte jag att gud så skönt det var med en ledig dag och nu kan jag knappt vänta tills imorgon när det är dags för rep igen!
Repet imorgon börjar tio istället för två och jag blev överlycklig! Är det verkligen normalt?
Iofs, ju tidigare jag ska vara där, desto mindre tid får jag på mig att bli deppig =D
...och därför ska man ALLTID ha kameran med sig!
Snyggare blogg på väg!
Lär ju inte bli klart idag, datorn mobbar. Men imorrn kanske =D
Så länge njuter jag av All shook up på repeat och längtar till söndag!
All Shook Up
Punkter för morgondagen
- Tänk inte på Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn (Ja jag menar Voldemort! XD)
- Stryk första punkten, det e f***ing omöjligt!!!
- Prata mycket, ge inte dig själv tid att må dåligt.
- Berätta om du inte mår bra!
- Tänk inte på pappa heller, då blir du ledsen!
- Kom på en sjätte punkt...
You light my morningsky...
Hur kan man må så bra och så dåligt samtidigt?! Jag fattar verkligen inte! Det vore så mycket bättre om jag inte kände nånting alls. Inte ett dugg. Iallafall inte kände något för en viss person, det e ju det som ställer till det för mig. Jag ska bli en hejare på att trycka ner mina känslor till obefintlighet och sen ska jag leva mitt liv ensam och sorglig men utan några som helst bekymmer.
Nu skiter jag i det här!
Nu har jag försökt i stå timmar att fixa en snygg bloggdesign och det slutade med att jag blev tvungen att starta om datorn så nu ger jag upp! Jag får väl nöja mig med den opersonliga tråkiga designen jag har då!
Om man skulle göra ett försök
De här två senaste veckorna har det inte hänt mycket. Har fortfarande varken praktik eller jobb och börjar känna av både tristess och stress och depretion och allt möjligt.
Jag känner en great deal av osäkerhet oxå när det gäller mina förmågor. Jag frågar ständigt mig själv "vad gör du i kolhusteatern egentligen?! Du kan ju varken dansa eller sjunga och spela teater kan du förmodligen inte heller, du har bara inte insett det än". Andra tankar som dyker upp är "klart du inte får någon praktik! Ingen vettig person skulle vilja ha med dig att göra!". En del av mig vet att det är fel, att jag oxå har bra kvaliteter och att jag inte är så hopplös som jag tror att jag är. Men den delen består bara av typ 20% och de andra 80% tycker att jag är värdelös och aldrig borde lämna huset! Det är ju knappast rättvist mot alla andra bättre människor att jag ska förpesta deras tillvaro!
Ibland undrar jag om det var så smart av mig att sluta ta antidepressiva, jag mår långt ifrån bra och jag känner allt oftare att jag kanske skulle behöva dom. Men jag borde väl se det som en seger att jag klarar mig utan dom.
lycka är att vakna kl 5 på morgonen...
En annan sak som verkligen suger är att drömma att man har en egen lägenhet och litervis med glass och sen vakna och inse att man inte har varken det ena eller det andra =( så nu e jag irriterad för att jag fortfarande bor hemma och dessutom är väldigt sugen på glass!
Nördvarning!
Om man heter Fanny och är mest känd för att älska pingviner så sitter man på Bulbapedia och läser om olika slags pokemon! Och spelar Castleville på Facebook förstås.
Dessutom har jag haft aldeles för lite att göra aldeles för länge och är allmänt sur och grinig och bråkar med allt och alla. Jag har iallafall kommit rätt bra överens med Maria idag, vi har suttit hela dagen och tittat på film och QI. Det var inte så tokigt. Sen e det ju morden i midsommer idag oxå. Vi får väl se hur det blir med det. Alla tycker ju att jag är tjurig och otrevlig så då kan jag ju lika gärna vara det oxå!
ensam och övergiven
Jag har inte ens ork att önska att jag levde i någon av de många serierna jag tittar på, för jag e ju fortfarande jag och det ändras ju inte var jag än befinner mig. Dessutom finns det så mycket som jag inte skulle vilja ge upp. Min familj t.ex. (inte ens pappa), Jojjo, Susanna, kolhusteatern och allt annat som är bra med mitt liv. Där ingår oxå min kurator. Alla borde ha en Mari att prata med när ingen annan orkar lyssna.
För övrigt har jag varit en duktig flicka och sökt till skolan idag. Och på tisdag ska jag in till flen och prata med Bettan och de andra lärarna där. Föhoppningsvis resulterar det i praktik och inga fler tråkiga sysslolösa dagar.
Shopping
Jag bävar lite inför dansen på söndag. Om jag får så här ont efter en shoppingdag (som visserligen innehöll en promenad fram och tillbaka mellan centrum och tuna park) hur ont kommer jag då ha efter dansen.
Nåja, jag lär ju börja gå ner i vikt nu när jag börjar träna mer och det är ju bra. =D
"Intressanta" saker
Vi kan låta Black Canary vara psykologen, hon gör ju ett så bra jobb i "Disordered".
Robin borde prata om sitt Batmankomplex. Han behöver inse att det är okej för honom att växa upp till att bli en helt egen person. Dessutom kan det ju inte vara lätt att inte få avslöja sin riktiga identitet för sina vänner.
Red Arrow borde försöka inse att det inte är en svaghet att ta hjälp från andra och att det är helt okej att ta tid på sig att utvecklas och vara barn.
Aqualad inser nog inte riktigt sitt eget värde och tar aldeles för lätt på sig skulden. Han måste inse att allting inte är hans fel!
Miss Martian har någon mörk hemlighet som hon borde prata om, inte bara för att jag vill veta vad det är! =D
Artemis har oxå hemligheter, typ vem hon egentligen är! Dessutom har hon "trustissues".
Wally är i förnekelse. Allt han inte förstår förnekar han. Allt som inte är bra förnekar han!
Och Superboy! Han och Superman borde gå i familjeterapi! Och Superboy borde ta några kurser i Angermanagement!
Alla som har hört namnet Batman inser säkert att han skulle må bra av lite terapi.
Sen kan ju Black Canary försöka ta sig an Joker oxå, det skulle ju kunna bli kul...
Föresten så har jag två paralella ärr på ena vristen som ser ut som patetiska försök till emocuts men som i själva verket kom till när kattjäkeln använde mitt ben för att dra sig upp i min säng!
nu glömde jag nästan rubriken!
Men det kanske inte gör så mycket, blir ju en hel del teater iallafall =)
