Nu skiter jag i det här!
Nu har jag försökt i stå timmar att fixa en snygg bloggdesign och det slutade med att jag blev tvungen att starta om datorn så nu ger jag upp! Jag får väl nöja mig med den opersonliga tråkiga designen jag har då!
Om man skulle göra ett försök
Jag är SÅ trött på bloggdesignen vid det här laget så jag tror att jag ska göra ett försök att göra en egen bloggdesign. Önska mig lycka till!
De här två senaste veckorna har det inte hänt mycket. Har fortfarande varken praktik eller jobb och börjar känna av både tristess och stress och depretion och allt möjligt.
Jag känner en great deal av osäkerhet oxå när det gäller mina förmågor. Jag frågar ständigt mig själv "vad gör du i kolhusteatern egentligen?! Du kan ju varken dansa eller sjunga och spela teater kan du förmodligen inte heller, du har bara inte insett det än". Andra tankar som dyker upp är "klart du inte får någon praktik! Ingen vettig person skulle vilja ha med dig att göra!". En del av mig vet att det är fel, att jag oxå har bra kvaliteter och att jag inte är så hopplös som jag tror att jag är. Men den delen består bara av typ 20% och de andra 80% tycker att jag är värdelös och aldrig borde lämna huset! Det är ju knappast rättvist mot alla andra bättre människor att jag ska förpesta deras tillvaro!
Ibland undrar jag om det var så smart av mig att sluta ta antidepressiva, jag mår långt ifrån bra och jag känner allt oftare att jag kanske skulle behöva dom. Men jag borde väl se det som en seger att jag klarar mig utan dom.
De här två senaste veckorna har det inte hänt mycket. Har fortfarande varken praktik eller jobb och börjar känna av både tristess och stress och depretion och allt möjligt.
Jag känner en great deal av osäkerhet oxå när det gäller mina förmågor. Jag frågar ständigt mig själv "vad gör du i kolhusteatern egentligen?! Du kan ju varken dansa eller sjunga och spela teater kan du förmodligen inte heller, du har bara inte insett det än". Andra tankar som dyker upp är "klart du inte får någon praktik! Ingen vettig person skulle vilja ha med dig att göra!". En del av mig vet att det är fel, att jag oxå har bra kvaliteter och att jag inte är så hopplös som jag tror att jag är. Men den delen består bara av typ 20% och de andra 80% tycker att jag är värdelös och aldrig borde lämna huset! Det är ju knappast rättvist mot alla andra bättre människor att jag ska förpesta deras tillvaro!
Ibland undrar jag om det var så smart av mig att sluta ta antidepressiva, jag mår långt ifrån bra och jag känner allt oftare att jag kanske skulle behöva dom. Men jag borde väl se det som en seger att jag klarar mig utan dom.
