pingvinflickan

Jag har många smarta vänner. Jojjo t.ex. kunde iallafall otroligt mycket om historia, hon vet mer än vad som är nyttigt om antideprissiva och det mesta om psykologi. Maria kan lite av varje och Andreas är en naturbegåvning på allt som har med jordbruk att göra. Så vad kan jag? Jo, om ninågon gång skulle behöva veta vad digimon-karaktärerna har för tecken så är jag rätt person. Om ni vill ha en lista på barbiedockor från nittiotalet kan ni oxå komma till mig. Vill ni ha en kultförklarad manga så kan jag ge er lite tips. Och ja, jag kan även räkna upp en lista på pokemon som är längre än vad som är nyttigt. Vad jag är riktigt bra på är otroligt onödiga saker. När ska jag få användning av de här kunskaperna? Det är ju inte direkt nödvändigt att kunna räkna upp disneyklassiker i kronologisk ordning.
Och bara för att göra en sak klar: det här är inte saker som jag sitter och läser på, jag råkar bara komma ihåg en hel del mer om dessa onödiga saker än andra. En normal person (i min ålder) skulle t.ex. fråga "fanns det inte en pokemon som hette Charmander eller nåt sånt?" medans jag skulle vara personen som svarar på frågan med " Jo det gör det! Den utvecklas till Charmeleon som utvecklas till Charizard, ser ut som en lite orange dinosaurie, är en eldtyp, jag tror att den är typ nr 7 eller nåt, den är en starterpokemon i kantoregionen" och sedan går på i 15 minuter till om hur jag kan räkna upp alla 5 pokemonregioner och starterpokemonen för samtliga regioner.
Nej då, jag är inte det minsta nördig! Och någonstans djupt inne är jag glad över att vara så nördig, jag är glad över att kunna det här, det är ju en del av vem jag är. Sen kunde man ju önska att sakerna jag lär mig i skolan skulle fastna lika lätt! Jag har kunnat digimonbarnens tecken sen jag var typ 8 men jag kommer bara ihåg en bråkdel av vad jag lärde mig i skolan förra året!
Men men, är man konstig så är man!