Ett seriöst inlägg
I måndags gick något riktigt snett. Allt började med att jag såg pappa och tappade all lust att äta eller överhuvudtaget se till att jag mår bra. Det resulterade i att jag skippade middan (dålig idé!) och senare blev riktigt yr när vi dansade, eftersom det här knappast är första gången den senaste tiden som jag inte ätit ordentligt.
Hur som helst, jag satte mig i en soffa och fick oturligt nog tid att tänka på hur det är mitt fel att jag mår så dåligt. Det var mitt fel att jag inte åt, det är mitt fel att pappa inte bryr sig, det är mitt fel att jag bryr mig om att pappa inte bryr sig, det är mitt fel att jag mår dåligt överhuvudtaget! ALLT är mitt fel!
Det var iallafall så jag kände det då. Vilket skapade en av de värsta ångestattackerna jag hart varit med om.
Det var FRUKTANSVÄRT! Och det blev inte bättre av att allt hände under kolhusrepet! Hade det inte varit för alla underbara människor som gav mig stöd den kvällen vet inte jag riktigt var jag hade varit idag.
Förmodligen skulle jag ha hållit hus på precis samma ställe där jag faktiskt var idag, nämligen hos kuratorn.
Jag ska kanske vara tacksam för att jag hyperventilerade så mycket att jag knappt kunde stå upp, det hindrade mig från att gå och göra något väldigt dumt!
Jag har oxå fått bekräftat att andra spelregler gäller bland kolhusfolket: De överger dig inte så fort du blir ledsen! Det är helt klar vad jag har varit rädd för och vad jag faktiskt trodde skulle hända, det skulle ju lixom inte vara första gången, men istället fick jag bästa möjliga hjälp!
Och nu har jag tagit upp allt, gått igenom alla händelser och pratat om det med de som behövde veta. Så nu tänker jag lämna det bakom mig och göra mitt bästa för att må bra! =D
